Tema

Ishavets vovehalse – Polarekspeditioner på film

Ishavets våghalser – Polarekspedisjoner på film

Ishavets våghalsar ‒ Polarexpeditioner på film

Issittup imartaani sapiitsuliortut – Issittumi ilisimasassarsiornerit filmiliarineri

Udforskningen af Arktis tog fart for 150 år siden. Talrige ekspeditioner drog gennem klodens mest ufremkommelige og ugæstfrie natur, og mange mistede livet. At dokumentere hvad man fandt og bevise sin tilstedeværelse var vigtigt, og med fremkomsten af filmmediet i det 20. århundrede så polarfarerne nye muligheder: Nu kunne man for første gang give publikum et levende indblik i fremmede kulturer og det barske liv på isen.
Utforskningen av Arktis ble intensivert for 150 år siden. Tallrike ekspedisjoner passerte gjennom planetes mest ufremkommelige og ugjestfrie natur, og mange mistet livet. Det var viktig å dokumentere hva som ble funnet og bevise sin tilstedeværelse, og med filmmediets inntog på 1900-tallet så polfarerne nye muligheter: Nå kunne de for første gang gi publikum et levende innblikk i fremmede kulturer og det harde livet på isen.
Utforskningen av Arktis intensifierades för 150 år sedan. Många expeditioner färdades genom jordens mest oframkomliga och ogästvänliga natur, och många miste livet. Det var avgörande att dokumentera vad man hittade och bevisa sin närvaro, och med filmens intåg på 1900-talet öppnades nya möjligheter för polarforskarna: för första gången kunde de ge publiken en levande inblick i främmande kulturer och det hårda livet på isen.
Ukiut 150-it matuma siorna Issittoq sukkasuumik tiguariartuaarneqalerpoq. Ilisimasassarsiornerit amerlaqisut nunarsuatsinni angallavigissallugit ilungersunarnerpaat aqqusaartarpaat, amerlaqisullu ajunaarlutik. Suut nassaarinerlugit uppernarsarnissaasernissaat sumiissimanerullu uppernarsarnissaat pingaaruteqarput, ukiullu 20. hunnorujukkunni filmiliorsinnaasoqalernera issittumi angalatuunut nutaanik periarfissaqalersitsivoq: Maannami siullerpaamik kulturit ilisimasaqarfiginngisat sikumilu inuuneq ilungersunartoq aatsaat isiginnaartunut assit aalasut atorlugit isiginnaartissinnaalerpaat.
DA
NO
SV
KL

Af Lisbeth Valgreen, forfatter og cand.mag i grønlandske og arktiske studier

Teksten i dette tema kan læses på dansk, norsk og svensk, mens filmene har undertekster på originalsprog. Temaet er en del af 'Norden på film', et samarbejde mellem skandinaviske filminstitutter.

I sidste halvdel af 1800-tallet og frem til begyndelsen af 1900-tallet intensiverede europæiske og amerikanske ekspeditioner deres aktiviteter i Arktis. Det meste af verden var koloniseret og kortlagt, men man manglede stadig dele af de arktiske egne, ikke mindst gjaldt det om at komme først til Nordpolen.

Arktis var ufremkommeligt og utaknemmeligt at sejle i på grund af is og barskt vejr. Mange led skibbrud, døde af skørbug eller forsvandt på isen. Men den høje pris var værd at betale for ’gevinsten’: et udvidet nationalt territorium, mulighederne for kommerciel udnyttelse, videnskabelige resultater og – for den enkelte polarfarer – heltestatus i hjemlandet. 

Billeddokumentation: tegninger, fotos, film

En vigtig opgave for ekspeditionerne var dokumentation – både skriftlig og visuel. I tiden før fotografiet var der ofte kunstnere med, der kunne tegne og male natur, mennesker og kyststrækninger.

Da fotografiet kom til og var blevet teknisk stabilt nok til at kunne bruges i de arktiske områder, overtog fotografiapparaterne efterhånden kunstmalernes arbejde. De fleste kunne lære at betjene et kamera med et nogenlunde godt resultat, og dermed blev ekspeditionsmalerne overflødige.

Opfindelsen og udviklingen af filmmediet i årene omkring 1900 blev først en form for supplement til fotografiet, men polarfarerne så hurtigt muligheder i det nye medie: Det kunne ikke blot give det måbende publikum et levende indtryk af det hårde liv på en ekspedition, men også bruges til at skabe levende fortællinger om inuit i Arktis. 

Polarfarerne så hurtigt muligheder i det nye medie: Det kunne ikke blot give det måbende publikum et levende indtryk af det hårde liv på en ekspedition, men også bruges til at skabe levende fortællinger om inuit i Arktis.

- Lisbeth Valgreen

De store polarfarere

Ekspeditionsledere som Roald Amundsen, Knud Rasmussen, Robert Peary, Frederick Cook, S.A. André, Umberto Nobile, Ludvig Mylius-Erichsen og Ejnar Mikkelsen satte på hver deres måde livet på spil for at erobre Arktis med hjælp fra medrejsende kammerater, men i høj grad også med uvurderlig hjælp fra inuit. 

En del af disse polarfarere brugte foto- og filmmediet til dels at fortælle historier og dels at dokumentere deres bedrifter. Sidenhen har polarfarerne, deres optagelser og deres ofte dramatiske ekspeditioner været brugt som udgangspunkt for dokumentarfilm, spillefilm og nationale hyldester. 

Til havs og med luftskib 

Indtil slutningen af 1800-tallet foregik ekspeditionerne til Arktis primært med skib, men den teknologiske udvikling tog herefter fart, og det blev derfor også interessant at undersøge de nye transportmuligheder i Arktis. Den svenske ingeniør Salomon August Andrée (1854-1897) forsøgte således i 1896-1897 at flyve til Nordpolen med luftballon. Han var økonomisk støttet af den svenske konge Oscar 2. og industrimagnaten Alfred Nobel.

Færden i 1897 gik fra Spitsbergen (Svalbard) med ingeniør Frænkel og fotograf Strindberg ombord, men allerede efter et par dage gik det galt. Ballonen isede til, og de tre ekspeditionsdeltagere strandede på isen, hvor de omkom. De blev først fundet i 1930. Strindbergs fotografiske optagelser blev fundet sammen med de omkomne, og derfor eksisterer der billeder af ballonen på isen. På trods af den mislykkede ekspedition blev de tre lig med stor andægtighed bragt tilbage til Stockholm i 1930, som det kan ses på filmen Andréeskeppets hemfärd (1930).

’Andréeskeppets hemfärd’ (1930)

En helt igennem mislykket ekspedition

Kun få år efter, i 1901-1902, forsøgte endnu en ekspedition at nå Nordpolen. Baldwin-Ziegler-ekspeditionen var finansieret af den amerikanske rigmand William Ziegler (1843-1905) og blev ledet af E.B. Baldwin (1862-1933). Med sig havde han amerikanere, svenskere og blandt andet også danskeren Ejnar Mikkelsen (1880-1971), som senere foretog en lang række ekspeditioner, blandt andet Alabama-ekspeditionen i årene 1909-12, der søgte efter omkomne fra Danmark-ekspeditionen (1906-08). Mikkelsen endte selv med at strande i 2½ år i det øde Nordøstgrønland sammen med makkeren, maskinmester på skibet, Iver Iversen (1884-1968). 

En 90-årig Ejnar Mikkelsen fortæller om dengang, han og Iver Iversen var standet i en hytte sammen i Østgrønland og forelskede sig i den samme kvinde på et postkort. Fra filmen 'To mænd i ødemarken' (Jørgen Roos, 1972).

Baldwin-Ziegler-ekspeditionen var således mere et privat foretagende end et nationalt. Ekspeditionen foregik med to skibe til Franz Josefs Land, en russisk øgruppe øst for Svalbard, hvorfra man skulle videre mod Nordpolen. Alt ved denne ekspedition mislykkedes. Dårlig planlægning, uerfaren ledelse og manglende kendskab til de arktiske egne gjorde, at ekspeditionen strandede langt fra Nordpolen. Akilleshælen for denne ekspedition var, at man manglede alt for at klare de barske forhold i Arktis, vigtigst vel nok tøj til mandskabet og seler til hundene. Baldwin-Zieglers ekspedition er et godt eksempel på, at uanset hvor mange penge man har, er det ikke ensbetydende med, at man kan overleve i Arktis. Det kræver viden, erfaring og indsigt i arktiske forhold. 

Filmen Baldwin-Zieglers Nordpolsexpedition (1902) åbner med billedet af en same med en renflok. Derefter ser man, hvordan ekspeditionsfolkene først tager hunde og heste ombord. De overlæssede skibe med over 400 slædehunde, ponyer, foder m.m. (05:30) bevæger sig igennem isen. Cirka 11 minutter inde i filmen sætter de heste og hunde på land. Det hele virker noget kaotisk og uden styr på de mange dyr. Filmen giver et interessant indblik i livet ombord på skibene, og hvor barsk tilværelsen var for de folk, der rejste med. 

’Baldwin-Zieglers Nordpolsexpedition’ (1902)

Ekspeditionen fejlede på alle måder sin mission og tremasteren ”America” returnerede i sommeren 1902 til Honningsvåg i Norge. Året efter sendte Ziegler et nyt hold afsted, nu med Anthony Fiala som ekspeditionsleder. Denne gang på en treårig mission (Zieglers Nordpolsekspedition 1903-1905), som endte ligeså resultatløst som første forsøg.

Kapløbet mod polerne

Amerikanske Robert E. Peary (1856-1920) forsøgte igennem 16 år at nå til Nordpolen som den første. Med sig på alle ekspeditionerne havde han sin afroamerikanske assistent Matthew Alexander Henson (1866-1955), også kaldet ’Maripaluk’. Peary opdagede hurtigt, at en af måderne at overleve i Arktis på, var at lære inuits teknikker og færdigheder. Henson lærte sig inughuits sprog, at køre slæde og at reparere dem. Inughuit er den inuitbefolkning, der bor i Avanersuaq/Thule.

Peary opdagede hurtigt, at en af måderne at overleve i Arktis på, var at lære inuits teknikker og færdigheder.

- Lisbeth Valgreen

Peary finansierede sine mange ekspeditioner ved blandt andet at fragte en stor meteoritsten fra Nordgrønland til USA, hvor den blev solgt for 40.000$ til American Museum of Natural History. Ekspeditionslederen udnyttede også andre muligheder for at opnå berømmelse: I 1897 tog han seks inughuit med til American Museum of Natural History. De tre voksne og et barn døde af sygdomme undervejs. Den unge Uisaakassak rejste hjem, mens drengen Minik Wallace blev i USA. Her opdagede han senere, at man gennemførte en falsk begravelse af hans far og udstillede hans skelet. 

Foto: Robert Peary, Hulton Archive/Getty Images

I 1909 lykkedes det endelig Peary, Henson og de fire inughuit Odaaq, Iggiannguaq, Sigluk og Ukujaaq at nå Nordpolen. Peary filmede så vidt vides ikke, men han havde fotografiapparat med. Der findes et par berømte fotografier fra Nordpolen, hvor de fire inughuit og Henson er portrætteret stående med Stars and Stripes. 

Strid om førstepladsen

Peary var ikke ene om at ville komme først til Nordpolen i disse år. En anden amerikaner, Frederick Cook (1865-1940), som havde været med på Pearys ekspedition til Grønland i 1891-92, påstod at have stået på Nordpolen sammen med to inughuit, Ahwelah og Etukishook, allerede i april 1908, altså året inden Peary nåede Nordpolen. 

Cook forsøgte modsat Peary at bruge filmmediet til at underbygge sin påstand. Der findes blandt andet en optagelse af modtagelsen af Cook i København i 1909, som viser, hvordan han får en heltemodtagelse af den danske befolkning. Kort tid efter blev Cooks bedrift dog underkendt på grund af manglende dokumentation. I 1912 lavede han filmen The Truth about the North Pole, som er et tidligt eksempel på reenactment; en gengivelse af Cooks Nordpolensfærd iscenesat i et studie. Her vajer et stort Stars & Stripes, og man fornemmer tydeligt den uretfærdighed, som Cook mener at være blevet udsat for. 

Bemærk, at inughuit i filmen spilles af skuespillere af anden etnisk herkomst (sandsynligvis hvide amerikanere), og at slædehundene er skiftet ud med shetlandske sheepdogs eller noget, der ligner… I slutningen af filmen klippes optagelserne af modtagelsen i København fra 1909 ind. Cook brugte således sin korte tid som polarhelt i Danmark til at underbygge sin status og bedrift.

Så til syd!

En anden af de helt store polarfarere var norske Roald Amundsen (1872-1928), og som de andre ekspeditionsledere var Amundsens tilgang til at udforske præget af en blanding af eventyrlyst og ambitioner. Han fandt som den første vej gennem Nordvestpassagen med skibet Gjøa i 1903-1906 og satte sig så for at nå Nordpolen med økonomisk støtte fra den norske regering. Den norske polarfarer Fridtjof Nansen (1861-1930), som var den første til at krydse indlandsisen i Grønland, gik med til at låne Amundsen skibet Fram, men Amundsen var for sent ude. Da han hørte om Cook og Pearys tvekamp om at nå først til Nordpolen, skiftede han kurs og sejlede i stedet mod Sydpolen. Det, der for Amundsen skulle have været en kamp om at komme først til Nordpolen, blev til en kamp mod engelske Robert F.  Scott (1868-1912) om at komme først til Sydpolen. 

Amundsen var meget opmærksom på at bruge filmmediet til at understøtte sin promovering. Han havde medbragt et kamera til Sydpolen, og på optagelserne kan man blandt andet se, hvordan Amundsen og hans mænd morer sig med at udstyre en pingvin med en pibe; den hvide mand er naturen overlegen. Alt kan besejres. 

- Lisbeth Valgreen

Amundsen havde under et ophold i det nordlige Canada lært sig inuits teknikker. Han brugte slæder som transport og kunne som den første sætte det norske flag ved Sydpolen i 1911. Selvom han havde forsømt at fortælle den norske regering, at han havde ændret kurs fra nord til syd, blev det en vigtig sejr for Norge som nation. Landet havde bare seks år tidligere opnået selvstændighed. Amundsen var i færd med at sætte en fed streg under sin status som polarhelt i hjemlandet. 

Amundsen var meget opmærksom på at bruge filmmediet til at understøtte sin promovering. Han havde medbragt et kamera til Sydpolen, og på optagelserne kan man blandt andet se, hvordan Amundsen og hans mænd morer sig med at udstyre en pingvin med en pibe; den hvide mand er naturen overlegen. Alt kan besejres. 

Den tredje Fram ekspedition til Sydpolen (1911)

På sin ekspedition med skibet Maud (1918-1925), der sejlede i Polarhavet gennem Nordøstpassagen ved Alaska, findes en længere film Med Roald Amundsen’s Nordpolsekspedition til første Vinterkvarter. Her ses nogle tidlige optagelser af inuit.

En familie af tjuktjere, heriblandt Camilla, som Roald Amundsen tog med tilbage til Norge. Fra filmen 'Med Roald Amundsen’s Nordpolsekspedition til første Vinterkvarter' (1923)

Fra minuttal 13:34 ses de lokale tjuktjere, som hjalp ekspeditionen, blandt andet en familie, som Amundsen fik et tæt og på nogle måder lidt specielt forhold til: Mens Maud lå i isen, kom Kakot, en lokal inuk som var kok på ekspeditionen, om bord på skibet med sin syge datter, Kakonita. Amundsen besluttede at tage pigen med tilbage til Norge sammen med den lidt ældre pige, Camilla, som agerede storesøster. Pigerne boede og gik i skole i Norge fra 1921 til 1925, indtil Amundsen senere sendte dem tilbage til Tjukotka. På optagelserne ser man, at pigerne virker utilpasse ved at blive filmet. 

Ekspeditioner med fly og luftskib

Roald Amundsen tog ny teknik til sig og så muligheder frem for begrænsninger. I filmen The Polar Flight with ”Norge” følger man ham i 1926 med luftskibet Norge fra Svalbard over Nordpolen til Alaska sammen med italieneren Umberto Nobile (1885-1978), der havde konstrueret luftskibet. Nobile foretog flere overflyvninger og kortlægninger af blandt andet Nordgrønland, men i 1928 forulykkede han med sin besætning. Roald Amundsen fløj afsted for at komme Nobile til undsætning, men hans fly styrtede ned, og Amundsens lig er aldrig blevet fundet. Nobile overlevede, men blev siden anklaget for at have ladet sin besætning i stikken. 

Tosprogede Knud og kameraet

En af de polarfarere, som brugte filmmediet mere end de fleste andre, og særligt for at vise og dokumentere inuits levevis, var dansk-grønlandske Knud Rasmussen (1879-1933). Hans opvækst i Grønland havde givet ham to sprog, grønlandsk/kalaallisut og dansk. Hans far var præst i Ilulissat, og Knud Rasmussen oplevede, hvordan den traditionelle måde at leve på blandt inuit var hastigt på vej til at forsvinde. Han ønskede at dokumentere den traditionelle levevis, og måske i virkeligheden også at undersøge sin egen baggrund.

Knud Rasmussen på film

Se vores samling med film om og med Knud Rasmussen

Ligesom andre polarfarere var Knud Rasmussen tiltrukket af eventyret, han var også meget dygtig til at navigere i og udnytte offentlighedens opmærksomhed. Rasmussen gennemførte en lang række ekspeditioner, og med udgangspunkt i hans privat anlagte handelsstation i Kap York/Innaanganeq ved Thule i 1910 kunne han til dels finansiere de mange ekspeditioner ved handel med blandt andet skind. Resten af pengene tjente han på sit forfatterskab og foredrag, og det var især i den forbindelse, at han brugte film.

Den almindelige danske befolknings kendskab til andre kulturer var lille. Man kunne ikke rejse i noget større omfang, så meget viden blev udbredt via foredrag med billeder, filmvisninger og eksempelvis menneskeudstillinger i Tivoli og i zoologiske haver i Europa.  
De mange ekspeditioner og evnen til at formidle både oplevelserne og hans egen rolle gjorde i mange danskeres øjne Knud Rasmussen til en polarhelt. 

En af de første film, som viser Knud Rasmussens Thule-ekspeditioner, er Levende Billeder tagne under den 2. Thule Ekspedition til Grønlands Nordkyst 1917-18. Den er filmet af den svenske botaniker, Thorild Wulff (1877-1917), som var med på 2. Thule-ekspedition i årene 1916-1918. Wulff og inuitten Hendrik Olsen (1889-1911) omkom begge på ekspeditionen. 

Arnarulunnguaqs rolle på 5. Thule-ekspedition er først i de senere år blevet belyst grundigere, og hun fremstår i dag som et stærkt symbol for især kvindelige inuit i Grønland. Nu er hun måske også ved at blive en kendt skikkelse i Danmark, da det for nyligt blev annonceret, at hun skal pryde en af de nye pengesedler.

- Lisbeth Valgreen

Den største og vigtigste ekspedition for Knud Rasmussen var 5. Thule-ekspedition (1921-1924), som gik fra Grønland hen over Canada og Alaska til Tjukotka i Rusland. Rejsen varede i alt 3½ år. Det sidste 1½ år brugte Knud Rasmussen på at rejse med hundeslæde over arktisk Canada til Alaska sammen med Arnarulunnguaq (ca. 1896-1933) og Qaavigarsuaq (1899-1978), begge inughuit. Med på en del af turen var også den danske fotograf Leo Hansen (1888-1962), og der findes således unikke filmoptagelser af inuits traditionelle kultur, der på det tidspunkt var tæt på at være forsvundet: Med Hundeslæde gennem Alaska (1927)

Og så er der inuit og (inuit)kvinderne … 

Fælles for de fleste af filmoptagelserne og ekspeditionsberetningerne i særdeleshed er fraværet af kvinder. Både på Pearys og Knud Rasmussens ekspeditioner var der kvinder med. De fleste inuit, men der var også kvinder med fra Europa og USA. Arnarulunnguaqs rolle på 5. Thule-ekspedition er først i de senere år blevet belyst grundigere, og hun fremstår i dag som et stærkt symbol for især kvindelige inuit i Grønland. Nu er hun måske også ved at blive en kendt skikkelse i Danmark, da det for nyligt blev annonceret, at hun skal pryde en af de nye pengesedler. Der findes få optagelser af Arnarulunnguaq i den føromtalte Med Hundeslæde gennem Alaska (1927).

På filmen Kap Farvel – Angmagssalik, 6. Thuleekspedition (1931) findes sjældne optagelser (12:36) af åndemaneren Kristian Poulsen ’Aadaaridaat’, som fortæller om inuits oprindelige mytologiske verdensopfattelse. Åndemanernes ritualer, sange og hjælpeånder var traditionelt set hemmelige og kun noget de selv kendte til, men på dette tidspunkt var de fleste inuit i Grønland blevet døbt, også Kristian Poulsen. Derfor kan han her frit fortælle om myterne og ånderne til Knud Rasmussen.

Knud Rasmussens 7. Thule-ekspedition (1932-33) var en todelt ekspedition: Der var en stor gruppe videnskabsfolk med, der skulle foretage undersøgelser, som er dokumenteret i filmen Syvende Thuleekspedition. Ved siden af det skulle man optage spillefilmen Palos Brudefærd (1934), som Knud Rasmussen havde skrevet manuskript til. Filmen tager udgangspunkt i inuits traditionelle levevis og blev optaget i Østgrønland (dengang Ammassalik, i dag Tasiilaq) med lokale inuit som skuespillere. Filmen blev forsynet med en introduktion af statsminister Thorvald Stauning. Navnene på skuespillerne står ingen steder, men i andre kilder kan man se, at den kvindelige hovedrolle, Navarana, blev spillet af Maren/Maala Boassen (Inaalik) og Saamu, og den ene af de mandlige hovedroller blev spillet af Ulrik Mikaelsen (Aqqanaatsiaq). 

I dag står filmoptagelserne fra ekspeditionerne stærkt i fortællingerne om ekspeditionerne til Arktis og udgør en levende dokumentation af inuits (traditionelle) levevis. Narrativerne om de store polarhelte lever stadig, og det samme gør i en vis grad fortællingen om inuit, der den dag i dag er udfordret på fordomme om, at man bor i igloer, ror kajak og går rundt i skindtøj på trods af, at man lever i et moderne samfund.

Polarekspeditioner på film


Lisbeth Valgreen | 21. oktober 2024

Av Lisbeth Valgreen, forfatter og cand.mag i grønlandske og arktiske studier

Teksten i dette temaet kan leses på dansk, norsk, svensk og grønlandsk. Temaet er en del av 'Norden på film', et samarbeid mellom skandinaviske filminstitutter. 

I siste halvdel av 1800-tallet og frem til begynnelsen av 1900-tallet intensiverte europeiske og amerikanske ekspedisjoner virksomheten i Arktis. Det meste av verden var kolonisert og kartlagt, men deler av de arktiske områdene manglet fortsatt, ikke minst gjaldt det å komme først til Nordpolen.

Arktis var ufremkommelig og utakknemlig å seile i på grunn av is og tøft vær. Mange forliste, døde av skjørbuk eller forsvant på isen. Men den høye prisen var verdt å betale for ‘belønningen’: et utvidet nasjonalt territorium, mulighet for kommersiell utnyttelse, vitenskapelige resultater og – for den enkelte polfarer – heltestatus i hjemlandet. 

Bildedokumentasjon: tegninger, bilder, filmer

En viktig oppgave for ekspedisjonene var dokumentasjon – både skriftlig og visuelt. I tiden før fotografiet var ofte kunstnere med som kunne tegne og male natur, mennesker og kystlinjer.

Da fotografiet ble utviklet og var teknisk bra nok til å brukes i de arktiske områdene, tok kameraene gradvis over malernes arbeid. De fleste kunne lære å betjene et kamera med et ganske godt resultat, og dermed ble ekspedisjonsmalerne overflødige.

Oppfinnelsen og utviklingen av filmmediet i årene rundt 1900 ble først en form for supplement til fotografiet, men polfarerne så raskt muligheter i det nye mediet: Det kunne ikke bare gi det måpende publikummet et levende inntrykk av det harde livet på en ekspedisjon, men også brukes til å skape levende historier om inuittene i Arktis. 

Polfarerne så raskt muligheter i det nye mediet: Det kunne ikke bare gi det måpende publikummet et levende inntrykk av det harde livet på en ekspedisjon, men også brukes til å skape levende historier om inuittene i Arktis. 

- Lisbeth Valgreen

De store polfarerne

Ekspedisjonsledere som Roald Amundsen, Knud Rasmussen, Robert Peary, Frederick Cook, S.A. André, Umberto Nobile, Ludvig Mylius-Erichsen og Ejnar Mikkelsen risikerte livet sitt på hver sin måte for å erobre Arktis ved hjelp av medreisende kamerater, men også i stor grad med uvurderlig hjelp fra inuittene. 

Noen av disse polfarerne brukte fotografi og film for å fortelle historier og dokumentere sine bedrifter. Siden den gang har polfarerne, deres opptak og ofte dramatiske ekspedisjoner blitt brukt som utgangspunkt for dokumentarer, spillefilmer og nasjonale hyllester. 

Til sjøs og med luftskip 

Frem til slutten av 1800-tallet ble ekspedisjoner til Arktis hovedsakelig utført med skip, men den teknologiske utviklingen skjøt fart, og det ble derfor interessant å undersøke de nye transportmulighetene i Arktis. Den svenske ingeniøren Salomon August Andrée (1854-1897) prøvde å fly til Nordpolen i 1896-1897 med en luftballong. Han ble støttet økonomisk av den svenske kongen Oscar II og industrimagnaten Alfred Nobel.

Seilasen i 1897 gikk fra Spitsbergen (Svalbard) med maskinist Frænkel og fotograf Strindberg om bord, men etter bare noen få dager gikk det galt. Ballongen iset til og de tre ekspedisjonsdeltakerne strandet på isen, hvor de omkom. De ble først funnet i 1930. Strindbergs fotografiske opptak ble funnet sammen med avdøde, og derfor finnes det bilder av ballongen på isen. Til tross for den mislykkede ekspedisjonen ble de tre likene brakt tilbake til Stockholm med stor hengivenhet i 1930, som man kan se i filmen Andréeskeppets hemfärd (1930).

’Andréeskeppets hemfärd’ (1930)

En fullstendig mislykket ekspedisjon

Bare noen få år senere, i 1901-1902, forsøkte en annen ekspedisjon å nå Nordpolen. Baldwin-Ziegler-ekspedisjonen ble finansiert av den amerikanske rikmannen William Ziegler (1843-1905) og ble ledet av E.B. Baldwin (1862-1933). Med seg hadde han amerikanere, svensker og også dansken Ejnar Mikkelsen (1880-1971), som senere foretok et stort antall ekspedisjoner, blant annet Alabama-ekspedisjonen i årene 1909-12, som søkte etter omkomne fra Danmark-ekspedisjonen (1906-08). Mikkelsen selv endte opp med å strande i 2½ år på det øde Nordøst-Grønland sammen med sin partner, skipets maskinmester, Iver Iversen (1884-1968). 

En 90 år gammel Ejnar Mikkelsen forteller om den gangen han og Iver Iversen var strandet i en hytte sammen i Øst-Grønland og forelsket seg i den samme kvinnen på et postkort. Fra filmen 'To mænd i ødemarken' (Jørgen Roos, 1972).

Baldwin-Ziegler-ekspedisjonen var dermed mer et privat foretak enn et nasjonalt. Ekspedisjonen foregikk med to skip til Frans Josefs Land, en russisk øygruppe øst for Svalbard, og herfra skulle de fortsette til Nordpolen. Alt ved denne ekspedisjonen mislyktes. Dårlig planlegging, uerfaren ledelse og manglende kunnskap om de arktiske områdene førte til at ekspedisjonen gikk på grunn langt fra Nordpolen. Akilleshælen på denne ekspedisjonen var at alt var nødvendig for å takle de tøffe forholdene i Arktis, viktigst av alt nok klær til mannskapet og seler til hundene. Baldwin-Zieglers ekspedisjon er et godt eksempel på at uansett hvor mye penger du har, så betyr det ikke at du kan overleve i Arktis. Dette krever kunnskap, erfaring og innsikt i arktiske forhold. 

Filmen Baldwin-Zieglers Nordpolekspedisjon (1902) åpner med bildet av en same med en flokk rein. Deretter ser man hvordan ekspedisjonsfolket først tar hunder og hester om bord. De overbelastede skipene med over 400 sledehunder, ponnier, fôr osv. (05:30) beveger seg gjennom isen. Omtrent 11 minutter inn i filmen setter de hester og hunder i land. Det hele virker noe kaotisk og uten kontroll over de mange dyrene. Filmen gir et interessant innblikk i livet om bord på skipene, og hvor tøft livet var for menneskene som var med på reisen. 

’Baldwin-Zieglers Nordpolsexpedition’ (1902)

Ekspedisjonen mislyktes på alle måter med sitt oppdrag, og skipet "America" returnerte til Honningsvåg i Norge. Året etter sendte Ziegler et nytt team av sted, nå med Anthony Fiala som ekspedisjonsleder. Denne gangen på et treårig oppdrag, som endte like resultatløst som første forsøk.

Kappløpet mot polene

Amerikaneren Robert E. Peary (1856-1920) prøvde i 16 år å nå Nordpolen som den første. Med seg på alle ekspedisjonene hadde han sin afroamerikanske assistent Matthew Alexander Henson (1866-1955), også kalt 'Maripaluk'. Peary oppdaget snart at en av måtene å overleve i Arktis på var å lære inuittenes teknikker og ferdigheter. Henson lærte seg Inughuit-språket, å kjøre slede og å reparere dem. Inughuit er inuittene som bor i Avanersuaq/Thule.

Peary oppdaget snart at en av måtene å overleve i Arktis på var å lære inuittenes teknikker og ferdigheter. Henson lærte seg Inughuit-språket, å kjøre slede og å reparere dem. Inughuit er inuittene som bor i Avanersuaq/Thule.

- Lisbeth Valgreen

Peary finansierte sine mange ekspedisjoner ved blant annet å frakte en stor meteorittstein fra Nord-Grønland til USA, hvor den ble solgt for 40 000 dollar til American Museum of Natural History. Ekspedisjonslederen utnyttet også andre muligheter til å oppnå berømmelse: i 1897 tok han seks inughuitter til American Museum of Natural History. De tre voksne og ett barn døde av sykdommer underveis. Den unge Uisaakassak dro hjem, mens gutten Minik Wallace ble igjen i USA. Her oppdaget han senere at man gjennomførte en falsk begravelse av faren hans og skjelettet hans ble utstilt. 

Foto: Robert Peary, Hulton Archive/Getty Images

I 1909 klarte Peary, Henson og de fire inughuittene Odaaq, Iggiannguaq, Sigluk og Ukujaaq endelig å nå Nordpolen. Peary filmet ikke så vidt man vet, men han hadde et kamera med seg. Det er et par kjente fotografier fra Nordpolen, der de fire inughuittene og Henson er portrettert stående med Stars and  Stripes. 

Kamp om førsteplassen

Peary var ikke alene om å ønske å være den første til å nå Nordpolen i disse årene. En annen amerikaner, Frederick Cook (1865-1940), som hadde vært med på Pearys ekspedisjon til Grønland i 1891-92, hevdet å ha stått på Nordpolen sammen med to inughuitter, Ahwelah og Etukishook, så tidlig som i april 1908, året før Peary nådde Nordpolen. 

Cook, i motsetning til Peary, prøvde å bruke filmmediet for å underbygge påstanden sin. Det er blant annet et opptak av mottakelsen av Cook i København i 1909, som viser hvordan han får en heroisk mottakelse fra den danske befolkningen. Kort tid etter ble imidlertid Cooks bragd overstyrt på grunn av mangel på dokumentasjon. I 1912 laget han filmen The Truth about the North Pole, som er et tidlig eksempel på reenactment; en reproduksjon av Cooks nordpolsreise iscenesatt i et studio. Her vaier et stort Stars & Stripes, og du kan tydelig ane urettferdigheten som Cook mener han har blitt utsatt for.

Legg merke til at inughuitene i filmen spilles av skuespillere av annen etnisk opprinnelse (sannsynligvis hvite amerikanere) og at sledehundene er erstattet med Shetland sheepdogs eller noe lignende... På slutten av filmen klippes opptakene fra mottakelsen i København fra 1909 inn. Cook brukte dermed sin korte tid som polarhelt i Danmark til å underbygge sin status og prestasjon.

Mot sør!

En annen av de store polfarerne var norske Roald Amundsen (1872-1928), og i likhet med de andre ekspedisjonslederne var Amundsens tilgang til utforsking preget av en blanding av eventyrlyst og ambisjoner. Han var den første som fant veien gjennom Nordvestpassasjen med skipet Gjøa i 1903-1906 og satte deretter ut for å nå Nordpolen med økonomisk støtte fra den norske regjeringen.

Den norske polfareren Fridtjof Nansen (1861-1930), som var den første som krysset Grønlandsisen, gikk med på å låne Amundsen skipet Fram, men Amundsen kom for sent. Da han hørte om Cook og Pearys rivalisering om å nå Nordpolen først, endret han kurs og seilte mot Sydpolen i stedet. Det som skulle ha vært en kamp for Amundsen for å komme til Nordpolen ble i stedet en kamp mot engelskmannen Robert F. Scott (1868-1912) om å komme til Sydpolen først. 

Amundsen var svært bevisst på å bruke filmmediet for å støtte sin markedsføring. Han hadde tatt med seg et kamera til Sydpolen, og i opptakene kan man blant annet se hvordan Amundsen og hans menn morer seg med å utstyre en pingvin med en pipe; Den hvite mannen er overlegen over naturen. Alt kan beseires. 

- Lisbeth Valgreen

Under et opphold i Nord-Canada hadde Amundsen lært inuittenes teknikker. Han brukte sleder som transportmiddel og var den første som heiste det norske flagget på Sydpolen i 1911. Selv om han hadde unnlatt å fortelle den norske regjeringen at han hadde endret kurs fra nord til sør, var det en viktig seier for Norge som nasjon. Landet hadde fått uavhengighet bare seks år tidligere. Amundsen var i ferd med å manifestere sin status som polarhelt i hjemlandet. 

Amundsen var svært bevisst på å bruke filmmediet for å støtte sin markedsføring. Han hadde tatt med seg et kamera til Sydpolen, og i opptakene kan man blant annet se hvordan Amundsen og hans menn morer seg med å utstyre en pingvin med en pipe; Den hvite mannen er overlegen over naturen. Alt kan beseires.

Den tredje Fram ekspedition til Sydpolen (1911)

Fra ekspedisjonen med skipet Maud (1918-1925), som seilte i Polhavet gjennom Nordøstpassasjen ved Alaska, er det en lengre film Med Roald Amundsens Nordpolsekspedisjon til første vinterkvarter. Her er noen tidlige innspillinger av inuitter.

En Chukchi-familie, blant dem Camilla, som Roald Amundsen tok med tilbake til Norge. Fra filmen 'Med Roald Amundsens Nordpolsekspedisjon til første Vinterkvarter' (1923)

Fra minutt 13:34 kan man se lokale Chukchi-folk som hjalp ekspedisjonen, inkludert en familie som Amundsen utviklet et nært og på noen måter litt spesielt forhold til: Mens Maud lå i isen, kom Kakot, en lokal inuk som var kokk på ekspedisjonen, om bord på skipet med sin syke datter, Kakonita. Amundsen bestemte seg for å ta jenta med tilbake til Norge sammen med den litt eldre jenta, Camilla, som fungerte som storesøsteren. Jentene bodde og gikk på skole i Norge fra 1921 til 1925, inntil Amundsen senere sendte dem tilbake til Tsjukotka. På opptakene kan du se at jentene virker ukomfortable med å bli filmet. 

Ekspedisjoner med fly og luftskip

Roald Amundsen omfavnet ny teknologi og så muligheter fremfor begrensninger. I filmen The Polar Flight with ”Norge” følger vi ham i 1926 med luftskipet Norge fra Svalbard over Nordpolen til Alaska sammen med italieneren Umberto Nobile (1885-1978), som hadde designet luftskipet. Nobile foretok flere overflyvninger og kartlegginger av blant annet Nord-Grønland, men i 1928 oppstod en ulykke med ham og mannskapet sitt. Roald Amundsen fløy av gårde for å komme Nobile til unnsetning, men flyet til Amundsen styrtet, og kroppen hans er aldri funnet. Nobile overlevde, men ble senere anklaget for å ha latt mannskapet i stikken. 

Tospråklige Knud og kameraet

En av polfarerne som brukte filmmediet mer enn de fleste, og spesielt for å vise og dokumentere inuittenes levesett, var dansk-grønlandske Knud Rasmussen (1879-1933). Oppveksten på Grønland hadde gitt ham to språk, grønlandsk/kalaallisut og dansk. Faren var prest i Ilulissat, og Knud Rasmussen opplevde hvordan den tradisjonelle levemåten blant inuittene raskt var i ferd med å forsvinne. Han ønsket å dokumentere den tradisjonelle livsstilen, og kanskje i realiteten også undersøke sin egen bakgrunn.

Knud Rasmussen på film

Se vår samling med filmer om og med Knud Rasmussen.

Som andre polfarere ble Knud Rasmussen tiltrukket av eventyret, han var også svært dyktig til å navigere i og utnytte publikums oppmerksomhet. Rasmussen gjennomførte et stort antall ekspedisjoner, og med utgangspunkt i sin privatetablerte handelsstasjon i Cape York/Innaanganeq nær Thule i 1910, kunne han delvis finansiere de mange ekspedisjonene ved blant annet å handle med skinn. Resten av pengene tjente han på å skrive og forelese, og det var særlig i denne sammenhengen han brukte filmer. 

Den generelle danske befolkningens kunnskap om andre kulturer var liten. Det var ikke mulig å reise i stor skala, så mye kunnskap ble spredt gjennom foredrag med bilder, filmvisninger og for eksempel menneskeutstillinger i Tivoli og i dyreparker i Europa. De mange ekspedisjonene og evnen til å formidle både opplevelsene og sin egen rolle gjorde Knud Rasmussen til en polarhelt i mange danskers øyne. 

En av de første filmene som viser Knud Rasmussens Thule-ekspedisjoner er Levende Billeder tagne under den 2. Thule Ekspedition til Grønlands Nordkyst 1917-18. Den ble filmet av den svenske botanikeren Thorild Wulff (1877-1917), som var med på den 2. Thule-ekspedisjonen i årene 1916-1918. Wulff og inuitten Hendrik Olsen (1889-1911) omkom begge på ekspedisjonen. 

Den største og viktigste ekspedisjonen for Knud Rasmussen var den 5. Thule-ekspedisjonen (1921-1924), som gikk fra Grønland over Canada og Alaska til Chukotka i Russland. Reisen varte i totalt 3 ½ år. Knud Rasmussen tilbrakte de siste 1 ½ årene med å reise med hundeslede gjennom arktiske Canada til Alaska sammen med Arnarulunnguaq (ca. 1896-1933) og Qaavigarsuaq (1899-1978), begge inughuitter. Med på turen var også den danske fotografen Leo Hansen (1888-1962), og det finnes dermed unike filmopptak av inuittenes tradisjonelle kultur, som på den tiden nesten av forsvunnet: Med Hundeslæde gennem Alaska (1927)

Og så er det inuittene og (inuitt)kvinnene ... 

Felles for de fleste filminnspillingene, og ekspedisjonsberetningene spesielt, er fraværet av kvinner. Både Pearys og Knud Rasmussens ekspedisjoner inkluderte kvinner. De fleste av dem var inuitter, men det var også kvinner fra Europa og USA. 

Arnarulunnguaq sin rolle på 5. Thule-ekspedisjon har først de siste årene blitt belyst grundigere, og i dag fremstår hun som et sterkt symbol for spesielt kvinnelige inuitter på Grønland. Nå er hun kanskje også i ferd med å bli en kjent skikkelse i Danmark, da det nylig ble kunngjort at hun skal pryde en av de nye pengesedlene. Det finnes få opptak av Arnarulunnguaq i den tidligere nevnte Med Hundeslæde gennem Alaska (1927).

Om filmen Kap Farvel – Angmagssalik, 6. Thule-ekspedition (1931) er det sjeldne opptak (12:36) av sjamanen Kristian Poulsen 'Aadaaridaat', som forteller om inuittenes opprinnelige mytologiske verdensbilde. Ritualene, sangene og hjelpeåndene til sjamanene var tradisjonelt hemmelige og bare kjent for dem, men på denne tiden var de fleste inuittene på Grønland døpt, inkludert Kristian Poulsen. Derfor står han fritt til å fortelle om mytene og åndene til Knud Rasmussen.

Knud Rasmussens 7. Thule-ekspedisjon (1932-33) var en todelt ekspedisjon: Den inkluderte en stor gruppe forskere som skulle utføre studier som dokumenteres i filmen Seventh Thule Expedition. I tillegg til dette skulle man spille inn spillefilmen Palos brudefærd (1934), som Knud Rasmussen hadde skrevet manus til. Filmen er basert på den tradisjonelle inuittenes livsstil og ble spilt inn på Øst-Grønland (den gang Ammassalik, i dag Tasiilaq) med lokale inuitter som skuespillere. Filmen inneholdt en introduksjon av statsminister Thorvald Stauning. Navnene på skuespillerne er ikke å finne noe steder, men i andre kilder kan man se at den kvinnelige hovedrollen, Navarana, ble spilt av Maren/Maala Boassen (Inaalik) og Saamu, og en av de mannlige hovedrollene ble spilt av Ulrik Mikaelsen (Aqqanaatsiaq). 

I dag er filmopptakene fra ekspedisjonene en viktig del i fortellingene om ekspedisjonene til Arktis og er en levende dokumentasjon av inuittenes (tradisjonelle) levesett. Fortellingene om de store polarheltene lever fortsatt, og det samme er til en viss grad historien om inuittene, som den dag i dag utfordres av fordommer om at de bor i igloer, padler i kajakk og går rundt i skinnklær til tross for at de lever i et moderne samfunn.

Polarekspeditioner på film


Lisbeth Valgreen | 21. oktober 2024

Av Lisbeth Valgreen, författare och cand.mag. i grönländska och arktiska studier

Texten i detta tema kan läsas på danska, norska, svenska och grönländska. Temat är en del av 'Norden på film', ett samarbete mellan skandinaviska filminstitut.

Under senare hälften av 1800-talet och början av 1900-talet intensifierade europeiska och amerikanska expeditioner sina aktiviteter i Arktis. Större delen av världen hade koloniserats och kartlagts, men delar av Arktis var fortfarande inte kartlagda, och målet var framför allt att nå Nordpolen som den första. Isen och det hårda vädret gjorde att Arktis var oframkomligt och otacksamt att färdas i. Många led skeppsbrott, dog av skörbjugg eller försvann på isen. Men det höga priset var värt att betala för ‘belöningen’: ett utvidgat nationellt territorium, möjligheter till kommersiell exploatering, vetenskapliga landvinningar och – för de enskilda polarforskarna – hjältestatus i hemlandet. 

Bilddokumentation: teckningar, foton, filmer

En viktig uppgift för expeditionerna var dokumentationen – både den skriftliga och den visuella. Under den förfotografiska eran fanns ofta konstnärer med ombord för att teckna och måla natur, människor och kustlinjer. När fotografin utvecklades och blev tillräckligt tekniskt stabil för att kunna användas i arktiska områden tog fotoutrustningen gradvis över målarnas arbete. De flesta kunde lära sig att använda en kamera med hyfsat resultat och expeditionernas målare blev då överflödiga.

När filmmediet uppfanns och utvecklades under åren kring 1900 var det till en början ett slags komplement till fotografiet, men polarforskarna insåg snabbt det nya mediets potential: det kunde inte bara ge den häpna publiken en levande inblick i det hårda livet på en expedition, utan även användas för att skapa levande berättelser om inuiterna i Arktis. 

Polarforskarna insåg snabbt det nya mediets potential: det kunde inte bara ge den häpna publiken en levande inblick i det hårda livet på en expedition, utan även användas för att skapa levande berättelser om inuiterna i Arktis. 

- Lisbeth Valgreen

De stora polarforskarna

Expeditionsledare som Roald Amundsen, Knud Rasmussen, Robert Peary, Frederick Cook, S.A. André, Umberto Nobile, Ludvig Mylius-Erichsen och Ejnar Mikkelsen satte på olika sätt livet på spel för att erövra Arktis med hjälp av sina medresenärer, men inte minst med ovärderlig hjälp från inuiterna. 

Några av dessa polarforskare använde sig av fotografi och film för att skildra sina historier och dokumentera sina bedrifter. Sedan dess har polarfararna, deras filmmaterial och ofta dramatiska expeditioner använts som underlag för dokumentärer, spelfilmer och nationella hyllningar. 

Till sjöss och med luftskepp 

Fram till slutet av 1800-talet genomfördes expeditioner till Arktis främst med fartyg, men sedan accelererade den tekniska utvecklingen och man blev intresserad av att utforska nya transportmöjligheter i Arktis. Den svenske ingenjören Salomon August Andrée (1854-1897) försökte flyga till Nordpolen med luftballong 1896-1897. Han fick ekonomiskt stöd av Sveriges kung Oscar II och industrimagnaten Alfred Nobel.

Ballongfärden 1897 gick från Spetsbergen (Svalbard) med ingenjören Frænkel och fotografen Strindberg ombord, men redan efter några dagar gick det illa. Ballongen isade till och de tre expeditionsmedlemmarna blev strandsatta på isen där de omkom. De hittades inte förrän 1930. Strindbergs fotografiska inspelningar hittades tillsammans med de omkomna, och därför finns det bilder av ballongen på isen. Trots den misslyckade expeditionen fördes de tre kropparna vördnadsfullt tillbaka till Stockholm 1930, vilket visas i filmen Andréeskeppets hemfärd (1930).

’Andréeskeppets hemfärd’ (1930)

En totalt misslyckad expedition

Bara några år senare, 1901-1902, gjorde en annan expedition ett försök att nå Nordpolen. Baldwin-Ziegler-expeditionen finansierades av den amerikanske magnaten William Ziegler (1843-1905) och leddes av E.B. Baldwin (1862-1933). Han åtföljdes av amerikaner, svenskar och även dansken Ejnar Mikkelsen (1880-1971). Ejnar Mikkelsen genomförde senare ett antal expeditioner, bland annat Alabama-expeditionen 1909-12, som letade efter omkomna deltagare från Danmarksexpeditionen (1906-08). Mikkelsen själv blev standsatt i 2½ år i det ödsliga nordöstra Grönland tillsammans med sin styrman, ingenjören Iver Iversen (1884-1968).

En 90-årig Ejnar Mikkelsen berättar om när han och Iver Iversen bodde i en stuga tillsammans i Östgrönland och blev förälskade i samma kvinna på ett vykort. Från filmen 'To mænd i ødemarken' (Jørgen Roos, 1972).

 Baldwin-Ziegler-expeditionen var alltså mer en privat än en nationell insats. Expeditionen reste med två fartyg till Frans Josefs land, en rysk ögrupp öster om Svalbard, och skulle sedan fortsätta därifrån mot Nordpolen. Allt kring den här expeditionen misslyckades. Dålig planering, oerfaret ledarskap och bristande kunskap om de arktiska regionerna resulterade i att expeditionen blev strandsatt långt från Nordpolen. Expeditionens akilleshäl var att den saknade all nödvändig utrustning för att klara de hårda förhållandena i Arktis, framför allt kläder till besättningen och selar till hundarna. Baldwin-Zieglers expedition är ett bra exempel på att även om man har mycket pengar är det inte säkert att man kan överleva i Arktis. Det kräver kunskap, erfarenhet och insikt i de arktiska förhållandena.

Filmen Baldwin-Zieglers Nordpolsexpedition (1902) inleds med en bild av en same med en renhjord. Därefter får man se hur expeditionsdeltagarna först för ombord hundar och hästar. De överlastade fartygen med över 400 slädhundar, ponnyer, foder med mera (05:30) rör sig genom isen. Cirka 11 minuter in i filmen sätts hästarna och hundarna på land. Hela förloppet verkar aningen kaotiskt och utan kontroll över de många djuren. Filmen ger en intressant inblick i livet ombord på fartygen och hur hårt livet var för de människor som åkte med.

’Baldwin-Zieglers Nordpolsexpedition’ (1902)

Expeditionen misslyckades på alla sätt med sitt uppdrag, och skeppet "America" återvände till Honningsvåg i Norge. Året efter skickade Ziegler ett nytt team, nu med Anthony Fiala som expeditionsledare. Denna gång på ett treårigt uppdrag som slutade lika resultatlöst som det första försöket.

Kapplöpningen mot polerna

Amerikanen Robert E. Peary (1856-1920) ägnade 16 år åt att försöka bli den förste som nådde Nordpolen. Med sig på varje expedition hade han sin afroamerikanske assistent Matthew Alexander Henson (1866-1955), även känd som ‘Maripaluk’. Peary insåg snabbt att ett av sätten att överleva i Arktis var att lära sig inuiternas tekniker och färdigheter. Henson lärde sig inughuitspråket, hur man körde slädar och hur man reparerade dem. Inughuiterna är det inuitiska folk som bor i Avanersuaq/Thule.

Peary insåg snabbt att ett av sätten att överleva i Arktis var att lära sig inuiternas tekniker och färdigheter.

- Lisbeth Valgreen

Peary finansierade sina många expeditioner bland annat genom att transportera en stor meteoritsten från norra Grönland till USA, där den såldes för 40 000 dollar till American Museum of Natural History. Expeditionsledaren grep även andra möjligheter att bli berömd: 1897 tog han med sig sex inughuiter till American Museum of Natural History. De tre vuxna och ett barn dog av sjukdomar under resan. Den unge Uisaakassak reste hem, medan pojken Minik Wallace stannade kvar i USA. Där upptäckte han senare att man hade arrangerat en falsk begravning för hans far och ställt ut hans skelett. 

Foto: Robert Peary, Hulton Archive/Getty Images

År 1909 lyckades Peary, Henson och de fyra inughuiterna Odaaq, Iggiannguaq, Sigluk och Ukujaaq äntligen nå Nordpolen. Såvitt vi vet filmade inte Peary, men han hade en kamera med sig. Det finns några berömda fotografier från Nordpolen där de fyra inughuiterna och Henson avbildas stående med Stars and Stripes.

Kampen om förstaplatsen

Peary var inte ensam om att vilja nå Nordpolen först under de här åren. En annan amerikan, Frederick Cook (1865-1940), som hade varit med på Pearys expedition till Grönland 1891-92, påstod sig ha stått på Nordpolen tillsammans med två inughuiter, Ahwelah och Etukishook, redan i april 1908, året innan Peary nådde Nordpolen. 

Till skillnad från Peary försökte Cook använda filmmediet för att underbygga sitt påstående. Det finns en film från Cooks mottagande i Köpenhamn 1909, som visar hur den danska befolkningen tar emot honom som en hjälte. Kort därefter underkändes emellertid Cooks bedrift på grund av bristande dokumentation. 1912 gjorde han filmen The Truth about the North Pole, som är ett tidigt exempel på reenactment; ett återskapande av Cooks resa till Nordpolen iscensatt i en studio. Här vajar en stor Stars & Stripes och den orättvisa som Cook ansåg sig ha utsatts för framgår tydligt. Notera att inughuiterna i filmen spelas av skådespelare av annat etniskt ursprung (troligen vita amerikaner) och att slädhundarna har ersatts med shetländska vallhundar eller dylikt... I slutet av filmen klipps bilderna från mottagandet i Köpenhamn 1909 in. Cook använde därmed sin korta tid som polarhjälte i Danmark för att understödja sin status och sina prestationer.

Mot söder!

En annan av de stora polarforskarna var norrmannen Roald Amundsen (1872-1928), och precis som de andra expeditionsledarna präglades Amundsens förhållningssätt till utforskningen av en blandning av äventyrslusta och ambition. Som den förste hittade han vägen genom Nordvästpassagen med fartyget Gjøa 1903-1906 och satsade sedan på att nå Nordpolen med ekonomiskt stöd från den norska regeringen. Den norske polarforskaren Fridtjof Nansen (1861-1930), som var den förste att korsa Grönlandsisen, gick med på att låna Amundsen fartyget Fram, men Amundsen var för sent ute. När han hörde talas om Cooks och Pearys kamp om att nå först fram till Nordpolen ändrade han kurs och styrde i stället mot Sydpolen. Det som för Amundsen skulle ha varit en kamp om att komma först till Nordpolen blev i stället en kamp mot engelsmannen Robert F. Scott (1868-1912) om att komma först till Sydpolen. 

Amundsen var mån om att använda filmmediet för att stödja sin promotion. Han tog med sig en kamera till Sydpolen och på bilderna ser man hur Amundsen och hans män roar sig med att ge en pingvin en pipa; den vite mannen är överlägsen naturen. Allt kan erövras.

- Lisbeth Valgreen

Amundsen hade lärt sig inuiternas teknik under en vistelse i norra Kanada. Han använde slädar för transport och var den förste att hissa den norska flaggan vid Sydpolen 1911. Även om han underlät att berätta för den norska regeringen att han hade ändrat kurs från norr till söder, var det en viktig seger för Norge som nation. Landet hade blivit en självständig nation bara sex år tidigare. Amundsen var i färd med att manifestera sin status som polarhjälte i sitt hemland.

Amundsen var mån om att använda filmmediet för att stödja sin promotion. Han tog med sig en kamera till Sydpolen och på bilderna ser man hur Amundsen och hans män roar sig med att ge en pingvin en pipa; den vite mannen är överlägsen naturen. Allt kan erövras. 

Den tredje Fram ekspedition til Sydpolen (1911)

Om hans expedition med fartyget Maud (1918-1925), som seglade i Norra ishavet genom Nordostpassagen nära Alaska, finns en längre film Med Roald Amundsen’s Nordpolsekspedition til første Vinterkvarter. Filmen innehåller några tidiga bilder av inuiter.

En Chukchi-familj, däribland Camilla, som Roald Amundsen tog med tillbaka till Norge. Från filmen 'Med Roald Amundsen’s Nordpolsekspedition til første Vinterkvarter' (1923)

Från minut 13:34 kan man se lokala Chukchi-folk som hjälpte expeditionen, inklusive en familj som Amundsen hade en nära och på vissa sätt speciell relation till: Medan Maud låg i isen gick Kakot, en lokal inuk som var kock på expeditionen, ombord på fartyget med sin sjuka dotter Kakonita. Amundsen bestämde sig för att ta med sig flickan tillbaka till Norge tillsammans med den något äldre flickan Camilla, som fungerade som hennes storasyster. Flickorna bodde och gick i skola i Norge från 1921 till 1925 tills Amundsen senare skickade tillbaka dem till Chukotka. I filmen kan man se att flickorna verkar obekväma med att bli filmade.

Expeditioner med flygplan och luftskepp

Roald Amundsen anammade ny teknik och såg möjligheter snarare än begränsningar. I filmen The Polar Flight with ‘Norge’ får vi följa honom 1926 på luftskeppet Norge från Svalbard över Nordpolen till Alaska tillsammans med italienaren Umberto Nobile (1885-1978) som hade konstruerat luftskeppet. Nobile gjorde flera överflygningar och kartläggningar, bland annat av Nordgrönland, men 1928 förolyckades han med sin besättning. Roald Amundsen flög iväg för att rädda Nobile, men hans plan kraschade och Amundsens kropp hittades aldrig. Nobile överlevde, men anklagades senare för att ha övergett sin besättning.

Tvåspråkige Knud och kameran

En av de polarforskare som använde filmmediet mer än de flesta, och särskilt för att visa och dokumentera inuiternas levnadssätt, var dansk-grönländska Knud Rasmussen (1879-1933). Hans uppväxt i Grönland hade gett honom två språk, grönländska/kalaallisut och danska. Hans far var präst i Ilulissat och Knud Rasmussen såg hur inuiternas traditionella levnadssätt snabbt var på väg att försvinna. Han ville dokumentera det traditionella levnadssättet och kanske i själva verket även undersöka sin egen bakgrund.

Knud Rasmussen på film

Se vår samling med filmer om och med Knud Rasmussen.

Liksom andra polarforskare drogs Knud Rasmussen till äventyret, och han var också mycket skicklig på att hantera och utnyttja den allmänna uppmärksamheten. Rasmussen genomförde ett stort antal expeditioner, och med utgångspunkt från sin privat uppförda handelsstation i Cape York/Innaanganeq nära Thule 1910 kunde han delvis finansiera sina många expeditioner genom handel med skinn och andra varor. Resten av pengarna tjänade han på att skriva och föreläsa, och det var främst i samband med detta som han använde sig av film. 

Den breda danska befolkningen hade ringa kunskap om andra kulturer. Det var svårt att resa i större utsträckning, så mycket kunskap spreds genom föreläsningar med bilder, filmvisningar och exempelvis människoutställningar på Tivoli och djurparker i Europa.  Tack vare sina många expeditioner och sin förmåga att förmedla både upplevelserna och sin egen roll blev Knud Rasmussen en polarhjälte i många danskars ögon. 

En av de första filmerna som visar Knud Rasmussens Thule-expeditioner är Levende Billeder tagne under den 2. Thule Ekspedition til Grønlands Nordkyst 1917-18. Den filmades av den svenske botanikern Thorild Wulff (1877-1917) som var med på den 2:a Thule-expeditionen åren 1916-1918. Både Wulff och inuiten Hendrik Olsen (1889-1911) omkom på expeditionen. 

Gemensamt för det mesta av filmmaterialet och expeditionsberättelserna i synnerhet är frånvaron av kvinnor. Kvinnor var med på både Pearys och Knud Rasmussens expeditioner, mestadels inuiter, men även kvinnor från Europa och USA. 

- Lisbeth Valgreen

Den största och viktigaste expeditionen för Knud Rasmussen var den 5:e. Thule-expeditionen (1921-1924), som gick från Grönland över Kanada och Alaska till Chukotka i Ryssland. Resan varade i sammanlagt 3½ år. De sista 1½ åren färdades Knud Rasmussen med hundspann genom arktiska Kanada till Alaska tillsammans med Arnarulunnguaq (ca 1896-1933) och Qaavigarsuaq (1899-1978), båda inughuiter. Den danske fotografen Leo Hansen (1888-1962) följde också med på en del av resan, och därför finns det unika filminspelningar av inuiternas traditionella kultur som vid den här tiden var i det närmaste försvunnen: Med Hundeslæde gennem Alaska (1927).

Och så har vi inuiterna och (inuit)kvinnorna... 

Gemensamt för det mesta av filmmaterialet och expeditionsberättelserna i synnerhet är frånvaron av kvinnor. Kvinnor var med på både Pearys och Knud Rasmussens expeditioner, mestadels inuiter, men även kvinnor från Europa och USA. 

Arnarulunnguaqs roll på den 5:e Thule-expeditionen har först utforskats närmare under de senaste åren, och idag är hon en stark symbol, i synnerhet för kvinnliga inuiter på Grönland. Nu kanske hon också håller på att bli en känd gestalt i Danmark, eftersom det nyligen tillkännagavs att hon ska pryda en av de nya sedlarna. Det finns få klipp med Arnarulunnguaq i den ovan nämnda Med Hundsläde genom Alaska (1927).

Filmen Kap Farvel – Angmagssalik, 6. Thuleekspedition (1931) innehåller sällsynta filmsekvenser (12:36) av shamanen Kristian Poulsen ‘Aadaaridaat’ som berättar om inuiternas ursprungliga mytologiska världsbild. Schamanernas ritualer, sånger och hjälpandar var traditionellt hemliga och endast kända av dem själva, men vid den här tiden hade de flesta inuiter på Grönland blivit döpta, inklusive Kristian Poulsen. Därför kan han fritt berätta för Knud Rasmussen om myterna och andarna.

Knud Rasmussens 7:e Thule-expedition (1932-33) var en tvådelad expedition: Den omfattade en stor grupp vetenskapsmän som skulle bedriva den forskning som dokumenteras i filmen Syvende Thuleekspedition. Parallellt med detta skulle man spela in långfilmen Palos Brudefærd (1934), som Knud Rasmussen hade skrivit manus till. Filmen handlar om inuiternas traditionella levnadssätt och spelades in på Östgrönland (då Ammassalik, nu Tasiilaq) med lokala inuiter som skådespelare. Filmen innehöll en introduktion av Danmarks statsminister Thorvald Stauning. Skådespelarnas namn nämns inte någonstans, men andra källor anger att den kvinnliga huvudrollen, Navarana, spelades av Maren/Maala Boassen (Inaalik) och Saamu, och att en av de manliga huvudrollerna spelades av Ulrik Mikaelsen (Aqqanaatsiaq). 

Idag utgör filmmaterialet från expeditionerna en viktig del av berättelserna om expeditionerna till Arktis och är en levande dokumentation av inuiternas (traditionella) livsstil. Berättelserna om de stora polarhjältarna lever fortfarande, och det gäller i viss mån även berättelsen om inuiterna, som än i dag utmanas av fördomar om att de bor i igloos, paddlar kajak och bär skinnkläder trots att de lever i ett modernt samhälle.

Polarekspeditioner på film


Lisbeth Valgreen | 21. oktober 2024

Aaqqissuisoq Lisbeth Valgreen, atuakkiortoq kiisalu kalaallit issittorlu pillugit ilisimatuutut allaatiginnittoq, cand.mag

Sammisap matuma atuagassartai danskit, norskit, svenskit kiisalu kalaallit oqaasii atorlugit atuarneqarsinnaappput. Skandinaviami filminstitut-it suleqatigiinnerannut atatillugu 'Norden på film'-imut sammisaq akulerussaavoq.

1800-kkut affaani kingullermiit 1900-kkut aallartinneranut europamiut amerikamiullu Issittumi ilisimasassarsiortarneri akulikillipput. Nunarsuatta annersaa nunaatigineqalereersimavoq Issittulli ilaa suli nunasiaatigineqalerani, Qalasersuarmullu tikeqqaarniuttoqalerluni. Issittoq angallavigiuminaaqaaq, siku silarluttarneralu pissutaallutik. Umiarsuit amerlaqisut kivisarput, amerlaqisut sukulupoorlutik toqusarput ilaallu sikumi tammaannartarlutik. Ulorianartorsiornerli akornutaatinneqarusunneq ajorput `eqqugassat´, naalagaaffiit allitissinnaarneri, tamakkua aningaasarsiutigisinnaaneri, ilisimatuussutsikkut paasisaqarfiusinnaaneri kiisalu – ilisimasassarsiortut ataasiakkaat – nunaminni sapiitsuliortutut tusaamaneqalersinnaaneri. 

Assitigut uppernarsaatit: titartakkat, assit, filmiliat

Ilisimasassarsiortut pingaarnerit ilaattut suliassarisarpaat uppernarsaasersuinissaq – allakkatigut takutitassatigullu. Assiliisoqarsinnaanngikkallarmat eqqumiitsuliortut ilaatinneqakkajupput, pinngortitaq, inuit sinerissallu titartarlugillu qalipassinnaaniassammatiggit.

Assiliisoqarsinnaalermalli tamatumalu Issittumi atussallugu teknikkikkut aalajaannerulermat, qalipaasut assiliisartunik taarserneqariartuaarput. Kikkulluunniit amerlanerit assiliisinnaasarput ajorpianngitsumik ersarissusilinnik, taamaammallu ilisimasassarsiortut qalipaasorisartagaat pisariaarullutik.

Ukioq 1900-p nalaani filmiliornermut atortussanik nutaaliortoqarlunilu inerisaasoqarpoq assiliinermut tapertaasunik, issittumili angalatuut piaartumik paasivaat fimliliorsinnaaneq qanoq periarfissaqartitsinersoq: Tassami filimiliatigut ilisimasassarsiornerni inuuniarnerit imaannaanngitsut, aammali Issittumi Inuit oqaluttuarisaanerannut atatillugu isiginnaartut tupigusutsillugit filmiliat takutinneqarsinnaasalerput. 

issittumili angalatuut piaartumik paasivaat fimliliorsinnaaneq qanoq periarfissaqartitsinersoq: Tassami filimiliatigut ilisimasassarsiornerni inuuniarnerit imaannaanngitsut, aammali Issittumi Inuit oqaluttuarisaanerannut atatillugu isiginnaartut tupigusutsillugit filmiliat takutinneqarsinnaasalerput.

- Lisbeth Valgreen

Issittumi angalatuut nersortariallit

Ilisimasassarsiornerni pisortaasartut soorlu Roald Amundsen, Knud Rasmussen, Robert Peary, Frederick Cook, S.A. André, Umberto Nobile, Ludvig Mylius-Erichsen kiisalu Ejnar Mikkelsen immikkut tamarmik angalaqatitik ikiortigalugit pilliuteqarput, minnerunngitsumillu naggueqatigiit Inuit assissaqanngitsumik ikiortigalugit. 

Issittumi angalatuut tamakkua ilaasa assit filmiliallu ilaanni oqaluttuarnerminni ilaannilu misigisaminnut uppernarsaasersuutigisarlugit. Tamatumalu kingorna issittumi angalatuut, tamakkualu filmiliaat kiisalu ilisimasassarsiorneri pissanganartuukkajuttut, filmini pisimasulikkersaarutini, filimini alikkutassiani kiisalu inuiattut nersualaaralutik persuarsiornerini atorneqartarput. 

Imaatigut kiisalu qullartaatsinik motoorilitsigut 

1800-kkut naalerneri tikillugit Issittumi ilisimasassarsionerit amerlanerit umiarsuarnik ingerlanneqartarpoq, tamatumali kingorna teknologi ineriartoruluulerpoq, taamaammallu Issittumi assartuutigineqarsinnaasut nutaat misissornissaat soqutigineqalerluni. Sverige-meerorli ingeniøreq Salomon August Andrée (1854-1897) 1896-1897 qullartaammik motoorilimmik Qalasersuarmukarnissaq misilerarpaa. Taanna sverige-p kunngianit Oscar 2.-imit kiisalu suliffissuaatilimmit Alfred Nobel-imit aningaasatigut tapersersorneqarpoq.

1897-imi Spitsbergen-imiit (Svalbart) ingeniør Frænkel kiisalu assiliisartoq Strindberg ilagalugit aallaramik, ullut marlussuinnaat qaangiuttut ajutoorput. Balloni sikuvoq, ilisimasassarsiortullu taakkua pingasut sikumut mittariaqarput, tamaanilu ajunaarlutik. Taakkua aatsaat 1930-mi nassaarineqarput. Ajunaarsimasut nassaarineqarmata aamma Strindberg-ip assilisai nassaarineqarput, taamaammallu ballonimik sikumiittumik assilisai ullumi takuneqarsinnaapput. Ilisimasassarsiorneq iluatsinngikkaluartoq taakkua pingasut timaat killitsisimaaqisunit 1930-imi Stockholm-imukaanneqarput, tamanna filmimi Andréeskeppets hemfärd-imi takuneqarsinnaavoq (1930).

'Andréeskeppets hemfärd' (1930)

Ilisimasassarsiorneq sutigut tamatigut iluatsinngitsoortoq

Ukiut amerlanngitsut qaangiummata, 1901-imiit 1902-mut Qalasersuarmut ilisimasassarsiorneq misilinneqaqqipput. Baldwin-ip Ziegler-illu ilisimasarsiornerat amerika-miumit pisoorsuarmit William Ziegler-imit (1843-1905) aningaasalersorneqarpoq ilisimasassarsiornermilu E.B. Baldwin (1862-1933) pisortaalluni. Taassuma amerikamiut, Sverige-miullu ilaatigullu danskeq Ejnar Mikkelsen (1880-1971) angalaqatigai, taannalu kingornatigut ilisimasassarsiornernut arlalinnut peqataasarpoq, ilaatigut 1909-iiit 1912-imut ilisimasassarsiornermut Alabama-mik taaneqartumut peqataavoq, tassani ilisimasassarsiornermi Danmark-imik taaneqartumi ajunaartut ujaarineqarput. Mikkelsen nammineq umiarsuarmi maskiinalerisoq, Iver Iversen (1884-1968) ilagalugu Tunup avannaarsuani ukiut pingajussaat avillugu saperngupput. 

Baldwin-ip Ziegler-illu ilisimasassarsiornerat  taamaalilluni inuit ataasiakkaat ingerlataattut, tassa naalagaaffimmit ingerlanneqanngitsutut, taaneqarsinnaaneruvoq. Ilisimasassarsiorneq umiarsuarnik marlunnik Franz Josef-ip Nunaanut, Svalbart-ip kangiani Russit qeqertaataannut ingerlanneqarpoq, tassanngaanniillu Qalasersuarmukarnissaq pilrsaarutaalluni. Ilisimasassarsiornermi tassani suut tamarmik iluatsinngillat. Pilersaarusiornerlussimaneq, misilittagaqanngitsunik pisortaqarneq Issittumilu pissutsinik ilisimasaqannginneq pissutigalugit, Qalasersuarmiit ungaseqisumi saperngulerput. Ilisimasassarsiornermi tassani Issittumi ilungersunartumi iluaqutissat tamaasa amigaatiginerat, minnerunngitsumik angalaqataasut atisassaat qimmillu anussaat amigaataammata. Baldwin-ip Ziegler-illu ilisimasassarsiornerat assersuutaalluarpoq, qanorluunniit amerlatigisunik aningaasaateqaraluaraanni, tamassuma Issittumi annassinnaanermut iluaqutaasinnaannginneranut. Taamatummi angalaniaraanni ilisimannittariaqarpoq, misilittagaqarlunilu kiisalu Issittumi pissutsit pillugit ilisimaarinnittariaqarluni. 

Baldwin-ip Ziegler-illu Qalasersuarmut ilisimasassarsiornerat (1902) pillugu filmi aallarnerlugu saami tuttuutaalu takutinneqarput. Tamatumalu kingorna ilisimasassarsiortut qimminik hiistinillu umiarsuarmut issoraasut takutinneqarlutik. Taakkua umiarsuit qimminik qimuttunik 400-nik, hiisteeqqanik, nerukkaatissanik il.il. ulikkaavissut (05:30) sikunikukkut ingerlaartut takutinneqarput. Filmi minutsini 11-ni ingerlatsiaannartoq, hiistit qimmillu nunamut ikaarutiinnarpaat. Suut tamarmik paatsiveqarpasinngillat, uumasorpassuarnullu atortuusinnaasunik takusassaqarani. Filmimi takuneqarsinaasut soqutiginartumik ersersippaat umiarsuarni inuuneq qanoq innersoq, kiisalu angalaqataasut inuuniarnerat qanoq ilungersunartiginersoq. 

'Baldwin-Zieglers Nordpolsexpedition' (1902)

Ilisimasaassarsiorneq tamatigut iluatsinngitsoorpoq, umiarsuarlu ”America” Norge-mi Honningsvåg-imut utertariaqarluni. Aappaguani tullinnguullutik angalaqatigiittussat Ziegler-ip aallartippai, tamatumuuna Anthony Fiala ilisimasassarsiornermut siuttoritillugu. Tamatumuuna ukiuni pingasuni ilisimasassarsioraluit aamma siullermisulli angusaqanngitsigaat. 

Sikuijuitsunut illugiinnut apuuteqaarniunneq

Amerikamioq Robert E. Peary (1856-1920) ukiuni 16-ini Qalasersuarmut aputeqqaartuuniarsarivoq. Ilisimasassarsiortarnermini tamani ikiortini taartumik amilik Matthew Alexander Henson (1866-1955), aamma taaneqartartoq ’Maripaluk’ ilagisarpaa. Peary-p piaartumik paasivaa, Issittumi annassinnaaniassagunik Inuit periusaat piginnaasaallu ilinniartariaqarlugit. Henson-ip Inughuit oqaasii, qimussertarnerat qamutillu iluarsaassinnaaneri ilinniarpai. Inughuit tassaapput inuit Avanersuarmi/Thule-mi najugaqartut.

Peary-p piaartumik paasivaa, Issittumi annassinnaaniassagunik Inuit periusaat piginnaasaallu ilinniartariaqarlugit.

- Lisbeth Valgreen

Peary-p ilisimasassarsiornerpassuani nammineq aningaasalersorpai, ilaatigut ullorissap anaa angeqisoq Avanersuarmiit USA-liaallugu 40.000$-ilerlugu American Museum of Natural History-imut tunineratigut. Ilisimasassarsiornerni pisortaasup aamma tusaamasanngorniarluni periarfissat allat atorluarpai: Taassuma 1897-imi inughuit arfinillit American Museum of Natural History-mukaappai. Aqqutaani inersimasut pingasut meerarlu ataaseq napparsimallutik toqupput. Inuusuttoq Uisaakassak angerlarpoq, nukappiararli Minik Wallace USA-miiginnarluni. Kingorna taassuma paasivaa, ataatami timaa ilisuusaariarlugu saarngi saqqummersinneqartut. 

Foto: Robert Peary, Hulton Archive/Getty Images

1909-mi Peary-p, Henson-ip inughuillu sisamat, Odaaq, Iggiannguaq, Sigluk kiisalu Ukujaaq ilagalugit kiisami Qalasersuarmut anngupput. Peary filmiliorsimanersoq ilisimaneqanngilaq, assiliissummilli nassarsimavoq. Qalasersuarmiit assit marlussuit ilisimaneqarluarput, taakkunanilu inughuit sisamat taakkua Henson-ilu amerikamiut erfalasuata, Stars and Stripes -ip saniani nikorfasut takuneqarsinnaallutik. 

Kikkut apuuteqqaarnersut isumaqatigiinngissutaavoq

Ukiuni tamakkunani Peary kisimi Qalasersuarmut apuuteqqaartuuniarsarinngilaq. Amerikamioq alla, Frederick Cook (1865-1940), 1891-92-imi Peary-p Kalaallit Nunaannut ilisimasassarsiornerani peqattaasimasoq, inughuit marluk, Ahwelah aamma Etukishook, ilagalugit 1908-mi apriilimili Qalasersuarut apuussimanerarpoq, tassa Peary-p Qalasersuarmut apuunnera ukiumik sioqqullugu. 

Peary-p periusaa assiginagu Cook-ip oqaatsini filmiliat atorlugit uppernarsarniarsaraa. Ilaatigut filmiliaq 1909-mi Cook-ip København-imi tikilluaqquneqarnera - modtagelsen af Cook i København i 1909 isiginnaarneqarsinnaavoq, tassanilu taassuma inuiaqatigiinnit danskinit sapiitsuliorsimasutut tikilluaqquneqarnera takuneqarsinnaalluni. Tamatumalli kinguninngua uppernarsaatissat amigarneri pissutigalugit, Cook-ip angusimasaa upperineqanngitsutut oqaatigineqarluni. Taassuma 1912-imi filmiliaraa The Truth about the North Pole (Qalasersuaq pillugu eqqortumik oqaluttuaq), taannalu tassaavoq pisuusaartitsissutinut assersuutissat siulliit ilagaat; tassa Cook-ip Qalasersualiarnerata oqaluttuarisaanera silmiliorfimmi ilitsersuutaasumik filmiliarineqarnera. Tassani erfalasoq Stars and Strpes angisooq takuneqarsinnaavoq, ersarissumillu malugineqarsinnaalluni Cook-ip naaperluanngitsumik pineqarsimanerarnera.

Malugiuk, filmimi inughuit isiginnaartitsisartunik inuiannik allanik (ilimanarpoq amerikamiunik qaamasumik amilinnik) taarsernearsimanerat, qimmillu qimuttut Shetland-imi savat qimmiinik imaluunniit taakkununnga assingusunik taarserneqarsimallutik… Filmilli naalernerani 1909-mi København-imut tikilluaqqusaaneranit filmi takutinneqarpoq. Taamaalilluni Danmark-imi Issittumi sapiitsuliorsimasutut isigineqarnini sivikitsoq Cook-ip atorpaa, tusaamasaanini tunngavissaqarnerarniarlugu angusanilu uppernarsarniarsaralugit.

Taava kujammut!

Issittumi angalatoorsuit ilagaat Norge-mioq Roald Amundsen (1872-1928), ilisimasassarsiornernilu pisortaasartut allat assigalugit Amundsen ilisimasassarsiornissaminut pissutigisai tassaapput misigisassarsiornissaq kiisalu angusaqarluarniarnissaq. Taassuma 1903-1906-imi umiarsuarmik Gjøa-mik siulliulluni Nordvestpassagen aqqutigaa taavalu Norge-mi naalakkersuisut aningaasatigut tapersersortigalugit Qalasersuup anguniarnissaa siunniullugu. Norge-miup allap Issittumi angalatuup Fridtjof Nansen-ip (1861-1930), siulliulluni Kalaallit Nunaannik itiviisup, umiarsuaq Fram Amundsen-imut atukkiukkusukkaluarpaa, Amundsen-ili kingusinaarpoq. Taassumami Cook-ip Peary-llu Qalasersuarmut apuuteqqaarsimanerarlutik assortuunnerat tusaramiuk, umiarsuani sangutippaa, Sikuijuitsoq Kujallermukarniarluni. Taamaalilluni Amundsen-ip Qalasersuarmut apuuteqaarniaqataagaluariarluni maanna tuluk Robert F. Scott (1868-1912) Sikuijuitsumut Kujallermut apuuteqqaarniarsarisoq unammilerpaa. 

Amundsen-ip filmiliorsinnaanerup pilersaarutiminut saqqummiutigisinnaanera assut eqqumaffigaa. Taassuma assiliissut Sikuijuitsumut Kujallermut nassarsimavaa, filmiliaanilu takuneqarsinnaavoq, Amundsen-ip angalaqataasalu isarukitsoq pujortaaserlugu illaruaatigigaat; qaamasunik amillit pinngortitami sapigaqanngillat. Suulluunniit ajugaaffigisinnaavaat. 

- Lisbeth Valgreen

Amundsen-ip Canada-p avannaaniilluni inuit periusaat ilinniarsimavai. Taassuma qamutit assartuutigisarpai, 1911-milu siulliulluni Norge-miut erfalasuat Sikuijuitsumut Kujallermut napparlugu. Naak taassuma allamut saalluni Sikuijuitsumut Kujallermut saaginnarsimanini Norge-mi naalakkersuisunut oqaatigisimanngikkaluaraa, tamanna Norge-p naalagaaffittut ajugaaneratut pingaartutut isigineqarpoq. Naalagaaffik taanna ukiut arfiniliinnaat sioqqullugu namminersulivissimavoq. Amundsen-illu nunamini Issittumi sapiitsuliortartutut isigineqarnini taamaalilluni naqissuserlugu. 

Amundsen-ip filmiliorsinnaanerup pilersaarutiminut saqqummiutigisinnaanera assut eqqumaffigaa. Taassuma assiliissut Sikuijuitsumut Kujallermut nassarsimavaa, filmiliaanilu takuneqarsinnaavoq, Amundsen-ip angalaqataasalu isarukitsoq pujortaaserlugu illaruaatigigaat; qaamasunik amillit pinngortitami sapigaqanngillat. Suulluunniit ajugaaffigisinnaavaat. 

'Den tredje Fram ekspedition til Sydpolen' (1911)

Umiarsuarmik Maud-imik ilisimasassarsiornermini (1918-1925), Issittup imartaatigoorluni Alaska-p eqqaani Nordvestpassagen aqqusaarsimavaa, tamannalu pillugu takinerusumik filmiliaqarpoq Med Roald Amundsen’s Nordpolsekspedition til første Vinterkvarter/ Qalasersuarmut Roald Amundsen ilisimasassarsiortoq ilagalugu ukiiffiani siullermi. Tassani takuneqarsinnaapput Inuit assigi siulliit ilaat.

´''Med Roald Amundsen’s Nordpolsekspedition til første Vinterkvarter' (1923): Filmimi takuneqarsinnaavoq niviarsiaqqat filmiliarineqarnertik iluarerpasinngikkaat.

Filmip minutsilersuutaa 13:34-inngortoq takuneqarsinnaapput tjuktjer-it, ilisimasassarsiornermi ikiortaasut, taakkua ilagaat ilaqutariit Amundsen-ip qanittumik eqqumiigineqarsinnaasumillu atassuteqarfigiligai: Maud sikumiittoq, Kakot, inuk taavani najugalik ilisimasassarsiornermi igasuusoq, panini napparsimasoq, Kakonita, ilagalugu umiarsuarmut ikaarpoq. Amundsen aalajangerpoq pania angajulliumaartumik angajoriusaartitaminik, Camilla-mik ilaqartillugu Norge-mut uteqatiginiarlugit. 1921-mit 1925-p tungaanut niviarsiaqqat Norge-mi atuarput, taakkualu kingorna Amundsen-ip Tjukotka-mut angerlartippai. Filmimi takuneqarsinnaavoq niviarsiaqqat filmiliarineqarnertik iluarerpasinngikkaat. 

Timmisartumik qullartaammillu motoorilimmik ilisimasassarsiornerit

Roald Amundsen-ip periarfissat nutaat atornissaat pilerigalugit nangaanartoqarsinnaasortai soqutiginngilai. Filmimi The Polar Flight with ”Norge” /”Norge”-mut ilaalluni Issittup qulaannera, tassani 1926-mi qullartaat Norge ilaaffigalugu Svalbart-imiit Qalasersuaq qulaallugu Alaska-mukarpoq, Italia-mioq Umberto Nobile (1885-1978), qullartaammik motoorilimmik sanasuusoq ilagalugu. Nobile arlaleriarluni qulaasseqattaarluni ilaatigut Kalaallit Nunaata avannaata nunataa titartarpaa, 1928-mili taanna angalaqatinilu ajunaarput. Roald Amundsen-ip Nobile ikioriartorlugu timmisartumik ornikkaluarlugu timisartoq nakkarmat ajunaarpoq, Amundsen-illu timaa nassaarineqanngisaannarnikuuvoq. Nobile annappoq, kingornali angalaqatini isumakkiiginnarsimammagit unnerluunneqarluni. 

Knud marluinnik oqaasilik assiliissullu

Issittumi angalatuut allanit filmiliornermik atuinerusoq, ingammillu Inuit takutinniarlugit inooriaasaannik uppernarsaasoq tassaavoq danskeq-kalaaleq Knud Rasmussen (1879-1933). Taanna Kalaallit Nunaanni peroriartorami marluinnik, tassa kalaallisut danskisullu oqalussinnaavoq. Taassuma ataataa Ilulissani palasiuvoq, Knud Rasmussen-illu maluginiarpaa Inuit ileqqutoqqat naapertorlugit inooriaasaat sukkaqisumik tammariartortoq. Taassuma kissaatigaa ileqqutoqqat naapertorlugit inooriaaseq uppernarsarsinnaassallugu, immaqalu nammineq tunuliaquttani aamma misissorusussimallugu.

Issittumi angalatuut allat assigalugit Knud Rasmussen misigisassarsiorusuttuuvoq, sumiissusersiullaqqittuullunilu kiisalu inuit tamat soqutiginninnerat atorluarsinnaasarlugu. Rasmussen arlaleriaqaluni ilisimasassarsiortarpoq, 1910-mi nammineq inuttut Qaanaap eqqaani Kap York/Innaanganermi niuerfittut pilersitani aallaavigalugu ilaatigut amernik nioqquteqarnermigut ilisimasassarsiornerit amerlaqisut aningaasalersorsinnaallugit. Aningaasat sinneri atuakkiornermigut oqalugiartarnermigullu isertissimallugit, tassalu tassunga atatillugu filmit atorluartarpai. 
Danskit akornanni nalinginnaat kulturit allat pillugit ilisimasaat annikitsuararsuuvoq. Angalasoqarsinnaaneralu killeqarmat, ilisimasat amerlanerit assitalersuillutik, filmertitsillutik kiisalu soorlu Tivoli-mi Europa-milu uumasuusivinni inuit saqqummersillugit oqalugiartartunit pisarlugit.  

Ilisimasassarsiornerpassuit kiisalu paasissutissiillaqqinnini namminerlu inissisimanini iluaqutigalugit danskit amerlaqisut akornanni Knud Rasmussen Issittumi sapiitsuliortartutut isigineqarpoq. 
Knud Rasmussen-ip Thule-mi ilisimasassarsiornerinit filmit siulliit ilaat tassaavoq Levende Billeder tagne under den 2. Thule Ekspedition til Grønlands Nordkyst 1917-18/1917-18-imi Thule-miit Kalaallit Nunaata avannaata sineriaani ilisimasassarsiornerit aappaannit assilisat aalasut. Taanna Sverige-miup naasorsiuup, Thorild Wulff-ip (1877-1917) filmiliaraa, taanna Thulemi ilisimasassarsiornerit aappaanni peqataavoq, ukini 1916-1918. Wulff kiisalu inuk Hendrik Olsen (1889-1911) ilisimasassarsiornermi ajunaarput. 

Knud Rasmussen-imut ilisimasassarsiornerit annersaralugulu pingarnersaat tassa Thule-mut ilisimasassarsiornerit tallimaat (1921-1924), tassani Kalaallit Nunaanniit Canada Alaska-lu aqqusaarlugit Rusland-imi Tjukotka tikppaat. Angalaneq ukiut sisamassaat avillugu sivisussuseqarpoq. Ukiut aappaata affaa kingullit Knud Rasmussen qimussimik Canada-p Alaska-llu issittortaatigut Inughuit Arnarulunnguaq (1896-1933 miss.) Qaavigarsuaq-lu (1899-1978), ilagai. Angalanerup ilaani aamma danskeq assiliisartoq Leo Hansen (1888-1962) ilaavoq, taamaammallu Inuit ileqqutoqqatik naapertorlugit inooriaasaat pillugu assissaqanngitsumik filmiliarineqarnikuupput, piffissami tassani nungungjavissimasut: Med Hundeslæde gennem Alaska/ Alaska qimussimik aqqusaarlugu (1927)

’Med Hundeslæde gennem Alaska’ (1927)

Inuit kiisalu (Inuit) arnartaat … 

Filmiliani ilisimasassarsiornerniillu oqaluttuani amerlanerni ingammik assigiissutigaat arnat ilaatinneqannginneri. Peary-p kiisalu Knud Rasmussen-ip ilisimasassarsiortarnerini arnat ilaasarput. Taakkua amerlanersaat tassa Inuit, aammali arnat ilaat Europa-meersuullutillu USA-meersuupput. 

Thulemi ilisimasassarsiornerit tallimaanni Arnarulunnguup qanoq inissisimanera aatsaat ukiuni kingullerni sukumiinerusumik paasissutissartaqalerpoq, ullumikkullu ersarissumik piginnaanilittut isigineqarluni, ingammik Kalaallit Nunaanni arnat inuit akornanni. 

Thulemi ilisimasassarsiornerit tallimaanni Arnarulunnguup qanoq inissisimanera aatsaat ukiuni kingullerni sukumiinerusumik paasissutissartaqalerpoq, ullumikkullu ersarissumik piginnaanilittut isigineqarluni, ingammik Kalaallit Nunaanni arnat inuit akornanni. 

- Lisbeth Valgreen

Filmimi Kap Farvel – Angmagssalik, 6. Thuleekspedition/´Nunap Isua – Angmassalik, Thulemi ilisimasassarsiornerit arferngat (1931) qaqutigoortunik filmiliaqarpoq (12:36) angakkoq Kristian Poulsen-imik `Aadaridaat´, tassani Inuit upperisatoqaanni nunarsuarmik isiginnittariaasaat taassuma oqaluttuaraa. Angakkut ileqqulersuutaat, inngerutaat toornallu ileqqutoqqat naapertorlugit isertuunneqarput angakkunit taamaallaat ilisimaneqartut, piffissamili tassani Kalaallit Nunaanni inuit amerlanerit kuisinnikuupput, aamma Kristian Poulsen. Taamaammat taassuma upperisatoqqat toornallu pillugit Knud Rasmussen oqaluttuussinnaasimavaa.

Knud Rasmussen-ip Thulemi ilisimasassarsiornerisa arfineq-aappaat (1932-33) marloqiusamik ingerlanneqarpoq: Ilisimatuut amerlaqisut misissuisussatut peqataapput, tamannalu filmimi Syvende Thuleekspedition/Thule-mi ilisimasassarsiornerit arfineq-aappaat- ni uppernarsarneqarpoq. Tamakkua filmiliarinerisa saniatigut aamma filmi aliikkutassiaq Paalup nuliarsarnera (1934), Knud Rasmussen-ip manuskript-iliorsimasaa filmiliarineqartussaavoq. Filmi Inuit ileqqutoqqatik naapertorlugit inooriaasaannik aallaaveqarpoq, Tunumi-lu (taamani Angmassalik, ullutsinni Tasiilaq) filmiliarineqarluni taavani najugalinnik isiginnaartitsisoqarluni. Filmip aallarniutaani ministeriuneq Thorvald Stauning saqqummiussitinneqarpoq. Isiginnaartitsisut atii sumiluunniit allassimanngillat, alatigulli paasineqarpoq arnaq pingaarnertut Navarana-tut inuttaasoq tassaasoq Maren/Maala Boassen (Inaalik) kiisalu angutip pingaarnertut inuttaasup aappaa `Saamu´ tassaasoq Ulrik Mikaelsen (Aqqanaatsiaq). 

Ilisimasassarsiornernit filmiliat ullumikkut Issittumut ilisimasassarsiortarnernit oqaluttuatut isigineqarput, Inuillu (ileqqutoqqat naapertorlugit) inooriaasaannik piviusutullusooq uppernarsaataallutik. Issittumi angalatoorsuit oqaluttuarisaaneri suli ullutsinni soqutigineqarput, taamatullu aamma ilaatigut Inuit aamma soqutigineqarput, tamakkuali aamma ullutsinni pigiliutiinnakkaminnik isumalinnit illugissani najugalittut, qajartortartutut, amminillu atisalittut isiginiarneqartaramik unammilligassaqarlutik, naak inuiaqatigiittut nutaaliamik inooriaaseqaraluarlutik.

 

 

Polarekspeditioner på film


Lisbeth Valgreen | 21. oktober 2024